Den förstörda framtiden.

Arbetslösa och sjuka behandlas värre smutsen på gatan, pensionärer fråntas sina möjligheter att kunna njuta och känna lite glädje i livets slutskede när äldreomsorgen drar ner på antalet kakor och koppar kaffe per dag. Fattigdomen breder ut sig lavinartat i hela landet utom då bland politiker och alla välställda som lever helt efter egna normer och värderingar. Den svenska inrikespolitiken är som en våt mardröm som ingen kan bli väckt ur. Man sitter fast i ett skruvstäd och tvingas bete sig som en hjälplös och svag individ för att bli accepterad. Inom varenda stor organisation myglas det hej vilt utan att någon lyfter på ögonbrynen.

Mats Odell svamlade på friskt i Agenda den 21 mars 2010 om de höga bonusar och hur de ska stoppas. Broilern Odell gav inte ett enda rak svar på frågorna som således gjorde hela debatten onödig. Sverige är ett tragiskt land som har det högsta skattetrycket i världen till absolut ingen nytta. Ingen annan demokrati behandlar sin medborgare så illa som Sverige gör. Se bara på hur arbetslinjen har utvecklat sig från att vara ett framtidens projekt till ett rent slavprojekt som förstör marknaden och dumpar lönerna. Man kan ju undrar vem det här gynnar mer än Reinfeldt själv. Alliansens politik hade sänkt landet oavsett finanskrisen. Nu hände det ofrånkomliga sammanbrottet några år tidigare stället. Politiker håller oftast till i dåligt sällskap och tar sina beslut just för att främja sina egna intressen först.

Under min uppväxt och i det vuxna livet har jag inget att klaga på. Så visst, jag är lyckligt lottad. En gång i tiden var Sverige ett framtidens land som många länder såg upp till. Det fanns jobb i överflöd, välfärdssystemet var det bästa i världen, gamla fick bästa tänkbara omsorg, skolan och vården låg också på topplaceringar. Landet har tappat allt det här och mycket därtill för att ett gäng klåpare till politiker av den värsta sorten lett in nationen på helt fel väg. Pensionssystemen är dränerade på ofantliga belopp som innebär att alla som arbetar måste göra så fram till 70 år ålder. Marknaden i Sverige är i stort sett omöjlig att reparera och få balans i. Om inte, så lär det tar åratal att bygga upp den igen. Det har vänt, vi går mot bättre tider ekar det dagligen från media. Men hur ligger det till egentligen?

När jobben försvinner, försvinner också den arbetsföra befolkningen till andra välmående länder. Tro mig, det har redan börjat. Friska länder i Europa och i övriga världen kryper sakta ur finanskrisen och har nått långt på sin vandring, men Sverige stannar kvar. Då och då brukar Anders Borg ge en positiv reaktion på utvecklingen med slutsatsen att Sverige är på väg ur krisen. Men stämmer det verkligen? Samtidigt kan man höra från någon annan i samma andetag om att utanförskapet ökar kraftigt och likaså socialbidragen. Angående arbetslösheten vet nog ingen idag hur hög den är. Statsråden i höger- respektive vänsterblocket presenterar olika siffror vilket bara förvirrar ännu mer. - Framtiden lär visa vem som hade rätt.

//Strutsjägarn