Med en alltmer likasinnad politik inom bägge blocken och en mediabevakning som skriver om samma saker år efter år blir hela debatten ett magplask och väljarna blir uttråkade. Tröttheten bland samtliga partiledare i riksdagen och bevakande journalister är så uppenbar att ingen som har förmågan att tänka själv ens orkar bry sig om något som diskuterades för 20 år sen av dåtidens politiker. Inte att förglömma fortsätter förfallet trots alla fagra löften om det ena om det andra. Politiker och journalister lever kvar i ett slags fiktivt 70-tal, där ingen är medveten om vad som sker utanför egen dörr, där fattigdom och utanförskap inte existerar mer än som förebyggande åtgärd. Den som läser eller lyssnar på en politisk debatt kommer snart underfund med att inte ett enda ord är av spontan karaktär. Många komplicerade ord förekommer men som egentligen är överflödiga och saknar vikt i sammanhanget. Ofta kan man tolka det som att den inblandade aldrig har rest eller ens varit utanför bostaden mer än vid enstaka tillfällen.
Inför det kommande valet har fossilerna blivit medvetna om att internet är ett bra verktyg för att nå nya grupper och väljare i samhället. Men det saknar betydelse när budskapet, och hur det framförs ändå är grått , tråkigt och fullt av lögner. Politiker och media har under årtionden format budskapet efter egna mallar utan yttre påverkan från vare sig väljare eller motståndare. Idag kan vi konstatera att den förmånen inte existerar längre.
Ur ett ekonomiskt perspektiv är det här så klart en katastrof för dagspressen som måste krympa sina redaktioner, avskeda journalister, ändra tankesätt och jobba ännu hårdare med att effektivisera rapporteringen. För politiker innebär det här en helt ny arena där många av statsråden kommer att drabbas av politiskt självmord. Riksdagen självsaneras i ordets rätta bemärkelse.
//Strutsjägarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar