Som många känslor av välstånd upplever jag lika ofta Sverige som en fattig nation med en urholkad välfärd där den högre makteliten gömmer sig bakom egna regler och blundar för verkligheten.
Vänsteralliansens gemensamma budgetmotion innehåller många kraftiga skattehöjningar som är att vänta om de vinner valet nästa år och koalitionsregeringen har med sin politik sänkt skatten mycket för de som har ett arbete, alla vi andra finns inte. Som väljare kan man inte göra annat än borra ner huvudet djupt i sanden! Ingetdera av blocken har dock en hållbar, stabil politik som skapar fler arbeten, det som framförs relaterat till jobb-politiken är endast fagra löften som saknar substans.
Jobben är en sådan fråga som borde läggas på en nationell nivå där inte enskilda partier kan påverka utfallet.
Tänk om höger- och vänsterblocket kunde mötas i mitten, Ja, då skulle det eventuellt rent av kunna uppstå en arbetsmarknadspolitik som fungerade. Som alltid inom politik tycks prestigen mellan partierna vara viktigare än de enskilda frågorna i sak, som allt för ofta i debatter präglas av feltolkningar, överdrifter och smutskastning vilket leder bort från sakfrågorna och vilseleder väljarna.
Ingen har nog undgått att samtliga partier redan nu indikerat arbetslösheten som den viktigaste frågan i valrörelsen, men framgick inte det redan vid förra valet? Pajkastningen har redan startat. Socialdemokraterna menar att låg-konjukturen visst existerar men krisen har förvärrats av regeringens politik som istället för att sätta fokus på jobb och utbildning lånat till skattesänkningar.
Anders Borg förkastar oppositionens budgetmotion och menar att den lånar pengar till arbetslösheten, de offentliga finanserna försvagas med ända upp till 15 miljarder och 30000 jobb försvinner. Denna nivå präglar valupptakten inför nästa år, vi väljare kan nog inte förvänta oss ett trendbrott, som visar en kamp och vilja att göra någonting åt den rådande problematiken inom arbetsmarknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar