Vindar av egoism.

Som arbetslös fördriver jag en del av tiden till att läsa på nätet i bloggar och artiklar om andras erfarenheten av att vara arbetslösa. Det är slående att såpass många med mig känner sig kränkta och illa behandlade av arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Reinfeldt och hans gäng tycks njuta av att pinka på alla i underläge. Det framkom ganska väl i partiledardebatten i Agenda den 31/1-2010. Det blir inte bättre. Alliansen viftar bara ifrån sig ansvaret. De erkänner inte att fel har begåtts. Det är anmärkningsvärt. Reinfeldt kör med sin auktoritära stil och släpper ingen inpå. Här ligger faktiskt Göran Persson i lä. Som en korv i korvbrödet ljög också statsministern rakt ut. När han påstod att antalet sysselsatta är hundratusen fler idag, än 2006. Som är en nätt feltolkning med si så där 100000 personer. Ingen fara på taket. Det är ju moderaterna, och då förkommer många lögner och trixande med siffror.

Det politiska etablissemanget har i alla tider, på ett eller annat sätt, åkt snålskjuts på de svaga i samhället. I syfte att påskynda sin egen karriär. De har gömt sig bakom ridåer av lögner och ord, som inte betytt ett skvatt när det kommit till kritan. Vi vanligt människor har blivit bedragna och slitna i stycken av dessa monster. Odjur som jämt sätter sig själv i första rummet.

Det handlar inte om rättvisa och jämlikhet. Det handlar om dem mot oss. Dvs politikerna mot oss andra. Sverige har tappat fotfästet för längesen med en bitter eftersmak av förfall. Som utan förbehåll beror på en elit där större andelen egentligen struntar i hur du och jag har det. Har man en gång hamnat i det här gänget är framtiden fixad. Notera, att kraven på att vara duktigt och framåt inte fortsatt har nån betydelse. Nejdå, plötsligt blir det man lovat helt ointressant. Om populariteten avtar gömmer man sig återigen bakom en svag grupperingen i samhället. Som leder tillbaka mot toppen igen. Som vanlig människa hoppas man på att det ska bli bättre. En drivkraft och en rättighet som vi alla begåvats med. Men så länge det existerar ett egoistiskt etablissemang blir strävan svårare att uppnå. Tänk under alla år det inte fanns internet. Hur dåtidens egoister vräkte i sig av smörgåsbordet och plockade guld utan att någon visste vad som försiggick bakom ridån. Idag är det annorlunda men principen är den samma. - Sko dig och skit i alla andra. Är ett ordspråk som gäller alla i riksdagen. Och ett alternativ som skrider över blockgränserna.

Många antal bloggar jag läst är av personer som för länge sen gett upp hoppet. Människor som inte för så länge sen hade en ordnad och trygg tillvaro. Individer som hela livet betalat skatt och avgifter. Vad gör samhället av dessa stackare? Den som kan jobba ska jobba heter det. Men det är vilseledande. Först förstör regeringens reglerna friska människor sen ljuger statsministern om siffror och resultat. Vad är poängen med det? Vem vinner på det? Finanskrisen är inte orsaken till arbetsförmedlingen och försäkringskassan kränkning av människor. Den står regeringen för.

Det är 2010 men Sverige visar såväl bakåtsträvan och gammaldags klassideologi för att nå det så kallade perfekta samhället. Alla andra länder framförallt inom EU strävar åt andra hållet. De har ledare som tänker fräscht och modernt. De nuvarande svenska politikerna däremot tycks ha uppstått på 1700-talet och skapar osämja och missförhållande på samtliga plan.

Om den sittande regeringen har som avsikt att vinna vid nästa val. Måste de förändra sin politik och inriktning helt som leder till positiva resultat. Hittills har det mesta Regeringen Reinfeldt var inne och petat i, blivit sämre. Regeringen har inte tagit till sig kritiken och vägrat förstå innebörden hur många idag upplever sin egen situation. Det fungerar inte att driva en politik som gör det sämre för alla andra utom för sig själv.