Varför?

Våren har tagit ett trevligt grepp om Sverige. Utanför kvittar fåglarna glatt. En del har återvänt från varmare breddgrader medan andra stannade kvar och huttrade sig igenom den kalla vintern. En vinter som kantades av kris och hög arbetslöshet. Fattigdom och utanförskap. Hopplöshet och många tårar.

Sverige lider fortfarande av krisen. En kris värre än den på 30-talet. En förlamning som regeringen anser sig hanterat bättre än de flesta länderna i Europa. Vi kommer att gå starkast ur den här depressionen säger statsminister Fredrik Reinfeldt med ett leenden. Samtidigt som rapporter visar att Sverige har stagnerat kraftig i välståndsligan. Välfärden existerar numera endast på ett undanstoppat vitt papper i en byrålåda utan nyckel.

Fattigdomen har vunnit över de svagast och eskalerar dessvärre i allt snabbare takt. Människor slängs ut på gatan när slantarna för hyran går till mat istället. Kaffe och kakor ransoneras på landets äldreboende. Lärare sägs upp på löpande band när kommunerna inte har råd. Elpriset har skenat iväg ordentligt och klassas i idag som en överklassprodukt alla inte har råd med. Cheferna drunknar fortfarande i höga bonusar trots att Borg sa ifrån på skarpen. Kanske var det ett galleriernas spel där den högsta bonusen gick till finansministern själv.

Skattesänkningarna gynnade dem som har allra mest. Resten fick nöja sig med smulorna under bordet.

Sverige har idag 700 000 fattigpensionärer. Äldre som lever långt under existensminimum. De flesta av dem har jobbat i hela sitt liv kanske ända från 15 års ålder, men får inget i gengäld. .

Arbetslinjen ekade på allas läppar 2006. Sverige skulle räddas från bidrag och beroende. Långtidsarbetslösa och sjuka blev lovade hjälp med att bryta en flerårig isolering. Många fick hoppet åter av Reinfeldts vackra ord som studsade från vägg till vägg i plenisalen. Dock var det bara fina inövade tal som någon annan hade skrivit.

I den dystraste av alla tider slår det svenska biståndet nytt världsrekord med sina 93 miljoner eller 1.12 procent av BNP per dag, som utan restriktioner skänks till andra länder.

Sveriges utlandsskuld uppgår till makalösa "1 130 050 936 946 svenska kronor". Delat med antalet invånare är var och en skyldiga utlandet 125 561 kr.

Trots världen högsta skattetryck avlägsnade regeringen välfärden. Samtliga partier är fullt medvetna om att valtalen ska innehålla "vi kommer att satsa på välfärden" ofta, och det myntet har även trillat ner hos statsministern. Frågan är om det verkligen lönar sig att först förstöra välfärden och i nästa andetag lova att bygga upp den igen?

Antalet människor som befinner sig i utanförskap är 700 000 säger finansministern. Andra hävdar att antalet istället ökar kraftigt. Kan man lita på vad Anders Borg säger? De flesta vet vid det här laget att han är en optimist av stora mått. - En sån där person som det inte går att påverka med korrekta siffror och fakta. Vad som är rätt eller fel spelar ingen roll så länge arbetslösheten och utanförskapet ligger på dessa fruktansvärt höga nivåer. Krisen är här för att stanna, det kan vi alla vara säkra på. Läs artikeln om utanförskapet som ökar - Läs mer >>.

Roligt i depressionens sköte är att våra grannländer börjar få fart på hjulen igen. Det finns all anledning att vara lite avundsjuk.Misstagen som de svenska politikerna gjort, betalar sig nu. En gång storebror numera inte ens lillebror. Se bara på ungdomsarbetslösheten hur den har bitit sig fast i Sverige för att de svenska politikerna inte använder rätt mekanismer och metoder. Beslutfattarna stödjer sig på en sorts maktutövning med andra förtecken som har en negativ effekt. De saknar grundläggande kunskaper i att leda företag, det är där i ett av de största problemen ligger.Vem kan tänka sig Reinfeldt som en lyckad företagsledare? En medelålders man bara kan prata och inte lyssna. Tillslut brister det bara, vilket har skett i Sverige.

Arbetsförmedlingen och försäkringskassan är nutiden slutstationer som hellre avlägsnar framtidens hopp än deltar i samhällsutvecklingen. Regeringen ljuger och befolkningen lider. Myndigheterna mjölkar årligen ofantliga belopp från de offentliga finanserna men försätter att trampa i samma fotspår. Myndigheternas uppdrag är att serva medborgarna på bästa sätt men behandlar de utsatta istället väldigt illa.

Arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin la tid på att skriva en bok. En tid han istället borde ha avsatt åt att motverka arbetslösheten.

Finansministern kallade 2006 fem procent arbetslöshet får massarbetslöshet. Dagens nivå på 9,2% säger han beror på finanskrisen och avstår från att kalla den något överhuvudtaget.

Statsminister Fredrik Reinfeldt flyger runt i världen och leker gud. En gud som verkar vara stolt över att ha förstört sitt eget land. Dessutom är han en mästare i att ljuga och lägga alla problem åt sida.Slakten av nationen bekommer inte Reinfeldt som istället pratar om hur regeringens politik motverkar utanförskap och orättvisor.

Företagen undviker att anställa trots arbetsmarknadsåtgärder som nystartsjobb och jobb och utvecklingsgarantin.

Marknaden är redan tjock och kommer vara det långt framöver. Industrin och exporten fortsätter att minska och drar med sig alla andra branscher i fallet. Sveriges tidigare så goda ekonomi berodde mycket på exporten till framför allt länder som Grekland, Spanien och Storbritannien. Idag har dessa betydande nationer stora ekonomiska problem som ännu inte nått kulmen. Med andra ord blir det värre. Läget ser allt annat än ljust ut.Det troligast är att arbetslösheten fortsätter att öka trots att fläskberget successivt försvinner från arbetsmarknaden. Regeringens glädjekalkyler tror att marknaden är fullt återställd 2014.

Mänskliga rättigheter vet ingen inom regeringen vad det är för något. Endast på pappret men så fan heller i verkligheten. Flera gånger under mandatperioden har personer tagit livet av sig när försäkringskassan avslagit ansökan. I allmänhet mår arbetslösa och sjuka hemskt dåligt av att inte regeringen ser dem. Reinfeldt är så förblindad av sin egen karriär att han inte har tid att lägga en tanke på dem som lever utan hoppa och framtid.

Som om allt det här inte skulle vara nog kan de flesta bli tvungna att jobba ända fram till 70-års ålder. Sveriges goda kapital befinner sig någonstans mellan bankrutt och överlevnad. På det här finns alliansregeringen som fortsätter att köra landet mot avgrunden trots att alla varningsklockor klämtar.

VARFÖR?

//Strutsjägarn.