KUNGEN. Boken ”den ofrivillige monarken” som släpptes i dagarna har rört om i grytan ordentligt. Rykten om knugens hemliga liv med sprit-o-knu.....-fester har funnit sedan 60-talet. Det finns några aspekter som är värda ta upp. Kungens som privatperson och hemlighetsmakeriet kring honom och kungahuset i en demokrati som Sverige.
Kungen har rätt till ett privatliv, men var går gränsen, dvs när är han inte en statschef? Det är svårt att förstå att kungahuset som är finansierat av skattemedel alltid mer eller mindre har varit tabubelagt att granska utifrån ett negativt perspektiv. Ingen annan person kommer i närheten av antal rykten som florerar om kungen, vilket inte på något vis är konstigt. Kungahuset har under alla år liknat ett slutet rum där ingen förutom den innersta kretsen haft tillgång till nyckeln. I en demokrati kan aldrig sånt här fungera, tillslut går det hål i tapeten. Samtidigt måste man ha överseende att konungen faktiskt har sin fulla rätt till ett privatliv, som ingen annan har med att göra. Det är snöpligt att det måste sluta på detta sätt, men i en demokrati har faktiskt alla rätt att få ta del av sanningen, även om det gör ont och någon drabbas extremt illa.
Kungens fumliga dementier under pressträffen var mindre bra. Betedde sig som om han blivit tagen på sängen. Ibland är tystnaden bättre. Men vem vet? Det kanske har uppstått fullt bråk mellan honom drottningen. Enligt vad som framkommit kände hon tydligen till att han var otrogen, men den stora fråga är om hon kände till omfattningen.
Expressen - Kungen drar från Sverige
Strutsnytt - Kungen, mest känd, men ändå helt okänd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar