KLOAKEN. Arbetsförmedlingen har länge visat att den inte duger till att möta kraven på arbetsmarknaden. Den finns där som ett komplement för dem som aldrig annars skulle klara av att ett riktigt arbete. Förmedlarna har till uppgift att ställa några frågor enligt ett standardformulär efter att arbetssökande själva gjort grovjobbet. Bara att hålla igång denna värdelösa myndighet är en enorm kostnad för skattebetalarna, som egentligen aldrig har fått någon utdelning på det satsade kapitalet. Pengarna är totalt bortkastade.
Arbetssökande som för första gången möter sin handläggare drabbas många gånger av en mindre chock, och förstår ganska omgående att det har att göra med en individ som inte har alla hästarna hemma.
Arbetsförmedlare i Luleå orkar inte med heltidstjänster och går nu ut med namnlistor som de hoppas att så många som möjligt ska skriva på. Arbetsförmedlare bara klagar och gnäller.
Runt omkring i landet klagar nuförtiden förmedlare över den växande och betungande arbetsbördan. Vi har fått så mycket att göra – brukar vara den vanligaste frasen. Egentligen handlar det om nåt så trivialt som att arbetsförmedlare börjar närma sig något som liknar ett riktigt arbete, som då ställer de allra flesta arbetsförmedlare mot väggen. År ut och år in har de varit stolsvärmare och på sin höjd utnyttjat arbetstiden effektivt med knappt 10 procent. När de sen får lite att göra blir de såklart chockade och känner sig orättvist behandlade.
Läs också.
I absolut bästa fall klarar en handläggare av per månad att matcha en arbetssökande med en tjänst, som leder till fast anställning.
Alliansen – Sveket mot arbetslösa och sjuka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar