Kvar till nyår.

Välkommen till STRUTSNYTT.

Varför betala skatt och avgifter i ett land som saknar välfärd?

Kontakta STRUTSNYTT - strutsjagarn (at) live.se


Blogg listad på Bloggtoppen.se

tisdag 26 januari 2010

Arbetslinjen - -> ( Bajsranden ).




Vad går arbetslinjen (bajsranden) ut på? Förutom att många hamnar i utanförskap, arbetslösheten ökar, välfärden skrotas, avlägsna bajs i trappuppgångar när överheten vill det, skapa arbeten som inte någon av världens medelsvensson skulle befatta sig med. Har svårt att tro det endast beror på klantiga åtgärder och översittarfasoner. Det måste finnas mer bakomliggande. Regeringen verkar ha ont blod till den svenska modellen. Reinfeldt har ju själv uttryckt att ”Ursvenskt är barbariet”. Jag utgår att statsministern verkligen känner så. Annars skulle det inte se ut som det gör. Inrikespolitiken påminner om en trafikolycka. Där samtliga bilar i hela Sverige är inblandade. Girigheten är på tillbakagång. Brottsligheten ökar. Fattigdomen likaså. Snacket om ”ordning och reda i finanserna” som används frekvent är endast ett uttryck. Ett uttryck som brukas så fort frågorna blir jobbiga. Speciellt när det handlar om arbetslösheten och sjuka. Konstigt nog accepterar man att statsministern hållit sig undan när det har hettat till. Och frågorna han oftast får är ett buffébord för den som inte vill svara på någonting. Han tar över och styr intervjuerna själv. Det osar uppgörelse. Visst förekommer överenskommelser men varje gång han medverkat i en debatt eller utfrågning har det varit så uppenbart att han bestämmer vad som skall diskuteras.

Onda avsikter och en halvnelson i partär.
Låt oss se på bajsranden som ett projekt med onda avsikter. Där en besviken statsminister har fritt spelrum. Att göra slut på de svaga i samhället. En statsministern som absolut inte ser några fördelar med arbetslösa och sjuka. Dessvärre har även pensionärerna indirekt drabbats av regeringens korståg. Statsministern har återigen landat med båda fötterna på planeten igen. Hittills har han så långt givit ett stabilt intryck i både debatter och intervjuer. - Men det klart. Med en motståndare som Mona Sahlin är det i stort sett omöjligt att förlora i dueller som handlar om stabilitet och ekonomi. Statsministern kallar oppositionen för ett vänsterexperiment. Jag kallar oppositionen för toalettborsten. Som än så länge inte har ett gemensamt manifest. Det framgick tydligt I Agenda den 24/01-2009. I vanlig ordning drog sig Reinfeldt för att presentera sanningen. Allt han sa fick man läsa mellan raderna. Där för övrigt hela regeringens politik finns beskriven. Ett exempel – vi är på god väg att föra landet ur krisen. Här låg tyngdpunkten i resonemanget på att skatteökningar är att vänta, kraftiga sådana. Ett annat exempel. - Vi har motverkat arbetslösheten med vår politik. Det finns absolut inga som helst belägg för det. Han plockade ruttna äpplen från backen. Han har redan försökt sig på att vara en sorts miljöminister inför mötet i Köpenhamn. Och misslyckades totalt. Nu har han även gett sig in i rollen som forskare och statistiker. Genom att hävda att regeringen politik motverkat arbetslösheten. - Som sagt. Det är bara innehållslösa spekulationer som saknar relevans. Tyvärr får Reinfeldt alldeles för silkeslena frågor från programledarna som han med enkelhet vänder till sin fördel. Det har under åren blivit väldigt uppenbart. Just nu bygger regeringens politik på generationsväxlingen som sker inom en snar framtid Många nya arslen får gamla arslenas stolar. Och det är ju bra kortsiktigt. Men långsiktigt då? Vad ska Sverige blomstra av? Regeringen har med sin politik visat att de inte tänkt så långt. Regeringen – En turboklubb utan kvalitet och framtidsversioner. Bättre att med alla medel förstöra livet för ett stort antal människor istället. De 10% som skiljer mellan blocken är med största sannolikhet vi arbetslösa och sjuka orsaken till. Vi vet vad regeringens politik leder till.

Politiker förstör miljön. Det här är en komplex fråga. Jag måste säga att regeringen och även Miljöpartiet. Har gjort mig ännu mer tveksam till vad som gäller. För det första förekommer en massa direktiv som vi vanliga människor har att rätta oss efter. Miljöskatter som kommer att höjas. Att bilkörning är skit. Så fort man tänder en lampa är man en miljöbov osv. Men hur bra följer politiker själva dessa direktiv. Tror knappast att Wetterstrand, Eriksson eller Reinfeldt handdiskar, handtvättar, har kolsvart hemma, duschar en gång i veckan, spolar toaletten varannan dag, inte ser på tv, ej har 12-15 grader hemma, Aldrig flyger, använder spisen max en gång i veckan etc. Vi vanliga lever många gånger bra mycket mer miljömedvetet än dessa klåpare. Som till stor del beror på en sämre ekonomi. Varje år dumpar industrin ofantliga mängder med spillvärme. En energi som skulle kunna användas till att värma upp så mycket som 1.5 miljoner hushåll. Inte enda gång har de så kallade miljömedvetna politikerna tagit upp det i debatten. Käftarna glappar mycket men när det kommer till kritan är dem själv de värsta miljöbovarna. Bättre tycks det vara att köra kärnkraften på reducerad kraft. Så när kylan kommer. Chockhöjs elpriset. Det här är helt och hållet regeringen fel. Som har formulerat avtalen. Själv lever jag miljömedvetet utan att överdriva. Och det har jag alltid gjort. Mitt engagemang till en bättre miljö ligger ljusår i från vad miljöbovarna i riskdagen hittills lyckats åstadkomma. En bra förslag vore att dra ner markant på syrehalten i riskdagen. Så de mest pratglada blev avsevärt tystare. Det skulle vara bra både för miljön och för nationen.

Jag förstår verkligen inte varför jag ska vara ett föredöme i miljöfrågan. När ingen i riksdagen är det. Nu är miljöfrågan död igen. Wetterstrand och Eriksson tycks bara vilja prata om miljön när någon är dum och frågar. - Men det klart. Om miljöpartiet sitter i regeringsställning efter valet är det bara till att montera ned lamparmaturen, köra ner bilen i närmaste sjö, stänga av elen i bostaden och lära sig frysa för resten av livet.



lördag 23 januari 2010

Ljugrörelsen - 2010 är igång.


Först........

Arbetslinjen --> Bajsranden

Alliansregeringen borde seriöst överväga att ändra namn på arbetslinjen till bajsranden istället. Som bättre beskriver vad deras arbetsinriktade politik går ut på. - Att överklassens välställda kan boka en städerska en söndag med ett enkelt samtal. Som med kort varsel dyker upp och proffsigt avlägsnar en kabel i exempelvis ett trapphus. Det är bajsranden det!.


Sen........

Sju till antalet lögnaktiga tungor. Kommer till och med september i år göra anspråk på din och min tid. Plötsligt är vi högintressanta. Och alla politiker vill sätta sig in i hur vår vardag ser ut. Med både namn och ålder nämns påhittade individer i debatterna. Som under hemlighetsmakeri tagits fram internt inom blocken. Det kan vara exempelvis - Eva 40 år, undersköterska och tre barns mor, bosatt i Sveg eller Torsten 50 år, truckförare från Haninge. De fattigaste beskrivs som de verkliga förlorarna. Och är både bortglömda och åsidosatta. Det förekommer ofta att sittande regering tar på sig en del av skulden. Som är kvittens på att ministrarna trots allt är lite mänskliga. - Det är inget annat än ett teaterspel bör tas med en nypa salt och frisk luft. Skattesänkningar på hela 20 kr utlovas till de sämst ställda. - Allt för att klyftorna i samhället ska minska. Substantiv som vård och skola och omsorg brukas flitigt i varje mening. Dock utan konkreta lösningar. Fraser som ”vi ska”, ”vi måste” är också överdrivet vanligt förekommande. Arbetslösheten och utanförskapet lever kvar sen förra valet. Och blir återigen guldkalvarna. Som falskhetens tungor dessvärre kommer att använda den ena eller den andra lögnen kring. Det lär bli ett skådespel utan dess like. När ordbajsarna tar plats på scenen bakom podiet.

Nu har cirkusen börjat. En eld är tänd. Flammorna brinner höga av lögner och falskhet.

Startskottet har gått. Oppositionen har startat med att presenterat ett ofinansierat förslag kring sjukförsäkringen. Var 3.3 miljarder ska plockas ifrån är idag en gåta. Alliansen snackar om trygghet och arbetslinjen. Dröjer säkert inte så länge innan också alliansen visar upp felaktiga rapporter och prognoser med manipulerade siffror, för utanförskapet och arbetslösheten. Allt i enlighet med borglig överklasspolitik. - Som sagt. De är ju inte helt främmande med att trixa med siffror för att hamna i ett bättre läge. Men är man mäktig och förmögen är det fint att ljuga och mygla. Och det gäller i största grad Reinfeldt och hans närmaste. Anders Borg drog igång ett krig mot banker och bonusar. Ett krig som inte är någonting annat än ett skådespel. Moderaterna partiprogram främjar bonusar och förmögna personer. Så finansministerns utfall var ganska konstigt i sammanhanget. Men som sagt, det var ett sätt att föra oss vanliga bakom ljuset. Och lugna ner den massiva kritiken. Nu i dagarna hände samma sak igen. Bankerna har fortsatt att betala ut bonusar trots alla varningar. - Inget ont om Borg. Han har visat sig vara mycket kompetent och utan tvekan den som gjort det bästa jobbet hittills i regeringen.
.

Miljön är också ett brännhett ämne till fördel för miljöpartiet. Som helst vill höja priset på bensin till ett minimum på 100kr/litern. Och göra det straffbart att ha lamporna på i hemmet. VP med Lars Ohly finns bara där. Han pratat men ingen tycks lyssna.Vid opinionsundersökningarna studsar vänsterpartiet som en jojo under och över riksdagsspärren. KD - (kris)demokraterna sägs ha den roligaste partiledaren – Göran hägglund. Men att enbart vara rolig leder inte till någon seger. KD har länge placerat sig under spärren och riskerar att åka ur. Maud kvack kvack Olofsson och C ligger heller inte så bra till. Hon är trevlig och en j-e på att kvittra. Men avsaknaden av handlingskraft gör henne till en förlorare. Det är svårt att längre veta vad partiet står för. Centerpartiet innehåller numera ett löst sammansatt gäng som saknar ett gemensamt partiprogram. Om inte alliansen gör någonting tillsammans kommer C och KD att åka ur. Folkpartiet - det låter det. Björklund är den som varit mest driven att förändra hittills. Men det har kostat. Han gör så gott han kan men har sprungit ifrån sig själv. Han påminner om en liten arg hund som biter där det går att bita. Utan att tänka på konsekvenserna.

Det är bara förbereda sig på en följetong i elitklass med lögner och svek. Låter det för bra för att vara sant, så är det säkert det.

Oppositionen har dessvärre ännu ingen gemensamt program. Fråga är om de lyckas sätta ihop något. Det tycks vara mer aktuellt att klaga på alliansens hemska klasspolitik. I veckan var Sahlin med i morgonsoffan. Jag tittade inte. Det räckte med att lyssna. Jag förställde mig henne som en gammal raggarbrud från tidigt 60 tal som klagade över att skatten var för hög på cigarretter och folköl. Förslaget till deras gemensamma sjukförsäkring är även ofinansierad. Och ger en liten glimt av hur det verkar stå till vänsterlägret.

Under denna valrörelse vill även partimedarbetare besöka oss vanligt i våra hem. Kanske dricka en kopp kaffe och få sig en djupare inblick i vardagen hos en helt vanlig familj. Som bor i en sexrummare på Östermalm, äger två två bilar, har 50-tummar i varje rum och ett stort sommarställe på Gotland. - Vem vet! Snart kanske det hänger en liten påse med en rykande varm fralla i på dörrhandtaget. Jag väntar med spänning på det!!!!!!

Det är mycket som står på spel i kommande val.
Om inte alliansen vinner blir det väldigt pinsamt för dem själva. De genomförde en politik som slog ut ett stort antal människor till utanförskap. Som enligt Reinfeldts egen bok – ”Det sovande folket” definieras som ”spill”. De nya reglerna för sjukförsäkring var också en dundervurpa som kommer hamna högt upp på klantlistan. Minst negativt var skattesänkningar med lånade pengar. Normalt borde inte oppositionen haft en chans mot alliansen om de skött sina kort rätt. Alliansen kommer framstå som Sveriges narrar som misslyckades med allt. En gäng avbrytare som fick lämna walkover redan efter först halvlek.

Förlorar oppositionen förlorar Sahlin ännu mer på det. Hon blir den sämsta partiledaren i socialdemokraternas historia. Som ensam får bära skulden för sossarnas förtroendekris. Det här är också hennes sista chans att toppa karriären. Hon kommer att förknippas med gamla sura minnen som exempelvis tobleroneaffären. Och allt dumt hon sagt genom åren. Inte nog med det blir Göran Perssons bedömning av henne aktuell igen – ”hennes roll är inte att tänka”.

söndag 17 januari 2010

Det lilla landet i framtidens stora ekonomi.


Som arbetslös har jag mycket tid att fundera över saker och ting. Framförallt på sånt som tidigare varit totalt ointressant . När jag inte söker jobb går tiden åt till att analysera mina egna misstag och politikers sätt att tänka och alla vurpor de gör. Framförallt har dumburken blivit ett komplement till min tråkiga vardag, som konstant matar mig med stora mängder av intetsägande informationen. - Självklart är det mitt eget fel. - Va f-n, det är ju bara att stänga av skiten! Men det har liksom blivit en livsstil att se på all dynga som kommer ur kloaklådan. - Vare sig jag vill eller inte!. Förut skulle det aldrig falla mig in att se en politisk debatt på någon av kanalerna. Bara tanken på det gav mig sura uppstötningar, och innebar snudd på en klubba i brallorna. - Men nu är det annorlunda. Inte på så sätt jag har ändrat uppfattning. Jag har fortfarande samma syn. Men känner inget behov numera av att kasta upp eller lägga en kabel i soffan när jag ser på en svammeldebatt. Dock är interpellationsdebatterna mer sanningsenliga och innehållsrika än resten av ljug- och propagandadebatterna.


Samtidigt är det ett bra sätt att få en inblick i hur förtroendevalda lyckas konstruera underlag till egentligen helt idiotiska förslag. Som är dömda att misslyckas. En dokumentär som varmt kan rekommenderas för de som inte sett den är – ”Vem vill bli pensionär” av Dan Josefsson. När jag själv såg programmet kände jag mig faktiskt lyckligt lottad som arbetslös.

Med dagens system är de flesta tvungna att jobba fram till 69 års ålder. Såvida man inte har lagt stora belopp på privata pensionsförsäkringar. Och då snackar vi inte endast om någon tusenlapp i månaden. I USA försökte Bush genomföra ett snarlikt förslag men motståndet var för stort och förkastades. Den amerikanske professorn som medverkade i programmet svarade på frågan - varför gick förlaget igenom i Sverige då? - Ja, ni har väl politiker med större inflytande och makt, hehe! I programmet tog man även upp alla oss som inte brydde sig om att göra egna val när det begav sig. Vi placerades då i sjunde AP-fonden som har gjort en brakförlust på allt för vilda spekulationer. Värdet på sjunde fonden (dina och mina pengar) har dessvärre minskat med en tredjedel, kul va!

SE Dokumentären -väldigt bra och informativ.

Länk till.......
http://josefsson.net/dokumentaerer/79-vem-vill-bli-pensionaer-2003.html


En sen sen kväll snudd på midnatt för ett litet tag sen. Låg jag i sängen och blängde i taket. - Gick f-a inte att somna. Skallen var full med skit som inte ville avlägsna sig. Tog mig upp om än något yr från slafen. Drog igång 12 koppar kaffe och bänkade mig framför datorn. - Va f-n ska jag göra nu, tänkte jag. Långsamt kröp det fram tankar och frågor kring hur ett litet land som Sverige ska hävda sig i en global värld i framtiden. - Med underlag av hur situationen ser ut idag. Frågor som jobben, ekonomin, industrin, politik, nytänkande, pensioner, EU osv. Fyllde min min skalle till bristningsgränsen så att jag faktiskt blev sovtrött. - Men nu ville jag inte sova. Fyllde på kaffe i den största te-muggen jag äger. - Tror den rymmer fyra koppar. - Nä, nu j-a ska här spånas, var allt jag tänkte på.


Jobben är en av de stora knäckfrågorna. Och inte bara fram till valet 2010. Det lär bli en pärs att konstruera en hållbar och långtgående lösning för den svenska marknaden. Som blir mer och mer osynlig bland de stora ekonomierna. Tyvärr pågår en nedmontering av arbetsmarknaden och välfärden med obskyra metoder. Som regeringen Reinfeldt är ansvarig till. - Varför fortsätter arbetslösheten att öka när det går åt andra hållet får våra grannar? - Varför ska sjuk arbeta när det finns friska som kan göra jobbet? Politiker måste börja inse verkligheten. Den inre svenska marknaden måste anpassa sig till den övriga världen. Först gäller det att få igång den, även om det kostar. Bort med höga ingångslöner. Gör om kollektivavtalen. Satsa på utbildningar, lärlingsutbildningar. Satsa mycket på företagande utan en massa snacka som inte leder någonstans. Öppna upp för nära samarbete med grannländerna - ”Som om det vore en och samma nation”. Partierna måste också lära sig att jobba över blockgränserna. Det fungerar inte med en omodern prestigeinriktad politik. På en global marknad måste man bete sig som en psykopat för att överleva. Det gäller även lilla Sverige. Det handlar kort och gott om att krossa eller krossas. - Låt oss säga att en ingenjör i Kina kostar 100 kr/tim och i Sverige ligger priset 1000 kr/tim. - Det talar sitt tydliga språk vem som är en vinnare. EU är ingen snäll kompisklubb som träffas ibland och dricker te ihop. Det är en ekonomi som kräver det yttersta av medlemsländerna. Och Sverige är inget undantag. I EU måste varje nation kunna hävda sig. Som innebär det ena eller det andra. Dvs. antingen genom prestation eller pga. storlek. I dagsläget gäller ingetdera Sverige. Sen en sak till: - Regeringen kan säga vad de vill. Men protektionismen förekommer inom hela EU och i världen. Länderna värnar om sina egna marknader först. Och det märks som tydligast nu under pågående kris. Visst, det är egoistiskt men en naturlig handling som handlar om att rädda sitt eget skinn först. Man är bara naiv om man tror något annat. I värsta fall får väl pengar plockas från utvecklingsfonderna till att bygga upp marknaden med igen.


Hur man än vrider och vänder sitter Sverige fast i skruvstädet. Kör man en arbetsinriktad politik måste det också betyda det. En sak jag har undrat över ganska länge är. - Snart sker stora pensionsavgångar som innebär massor av lediga tjänster. Varför inte redan nu fasa ut många av dem som bara väntar på sin tur att få ta evig semester. Och ersätta med ny och fräsch arbetskraft. Marknaden är ju full av människor som inget hellre vill än att börja jobba. - Varför sitta med benen i kors och invänta kaos?


Efter dokumentären ”Vem vill bli pensionär” insåg jag att någon pension lär det knappast bli. Och blir det nån lär jag i så fall svälta ihjäl. - Så är systemet utformat. Det är dags att börja se över vad som gäller. Jag har en privat pensionsförsäkring. Men som inte på långa vägar täcker in det jag ska leva av som åldring. Tur jag blev upplyst i ett tidigt skede. Det är ju f-n bättre att jobba svart och gömma undan pengarna i kudden istället. Sverige - en välfärdsstat, jo ja tackar!


Natten närmade sig snabbt en kolsvart morgon. Jag var inte direkt trött men inte heller såpass pigg att jag skulle orka läsa en bok. Bryggde fem koppar kaffe till. Satte på tv och kollade med rödsprängda ögon på gomorron Sverige. Som glädjande nog hade politikerfritt i soffan. - Och tur var det! Jag var inte upplagd för att höra en massa lögner och tomt prat.

Kämpade med att få i mig kaffet. I magen pågick ett inbördeskrig. Efter sammanlagt 17 koppar kaffe. Ett huvud fullt av tankar och ännu mera frågor. Men framförallt en skalle tom på svar. Kände jag mig privilegierad att jag inte hade ett jobb att gå till. Ja, jag riktigt njöt av det. Kände mig fri. Lyckligt av att ha besegrat en lite del av min fruktan. Ute började det ljusna. Termometern visade snudd på 20 minusgrader.

Utanför bråkade grannen (som jag inte känner) med bilen som vägrade att starta. Som förmodligen denna stund helst av allt hade velat ligga kvar i sängen. Kanske h*n hade ett möte att passa. Ett möte viktigt för karriären. En karriär som innebär ännu mera tider att passa. Morgonen led mot sitt slut, ett slut för mig, en början för någon annan.

Nerbäddad stirrade jag återigen i taket. Det där fula taket jag hatar att betrakta. Ett tak för mig, ett golv för nån annan. Jag blev allt tröttare. Kroppen stängdes ner bit för bit. Det sista jag mindes från morgon var ett roligt barndomsminnen. Ett minne som inte existerade nästa gång jag vaknade.

onsdag 13 januari 2010

Tvingades att jobba - tog sitt liv.


Försäkringskassan vill få Marie-Louise att arbeta - trots att hon var psykiskt och fysiskt sjuk. En dag tappade Marie-Louise all livsglädjen och tog sitt liv. När hon hittades avliden i sitt hem på påskdagen 2009 var hon omgiven av alla intyg från läkare och brevväxlingen mellan henne och myndigheterna. På en lapp om ett övertrasserat konto hade hon endast skrivet orden - Förlåt mig.

Den som verkligen borde säga förlåt är Husmark-Pehrsson.


söndag 10 januari 2010

Som man bäddar får man ligga.


I veckan träffade jag på en fantastiskt trevlig människa som också var arbetslös. Va härligt det var att prata med en person på samma våglängd utan att behöva skämmas eller bli arg. Diskussionen oss emellan handlade konstigt nog inte enbart om att vara arbetslös, utan även om livet i största allmänhet, och vad som får oss människor att hamna i olika situationer baserat på vägval eller helt ofrivilligt.


Att livets skola är en berg- och dalbana känner du, jag och alla till.

- Men finns det dolda optioner som triggar igång oss att skapa ett liv som går upp och ner, bara för att det ska vara så?


Innan jag blev arbetslös betraktade jag varenda dag som en kalender med luckor, utfyllnad och svarta hål i, och trivdes med det. De svarta hålen var tråkiga löpande uppgifter eller bättre uttryckt - lik -, som ingen i gruppen ville ha på sitt bord. Den med minst att göra enligt överenskommelse skulle ta hand om det, problemet var att aldrig nån hade minst göra. Mynnade oftast ut i ingenting och i värsta fall blev chefen uppringd av kunden som undrade vad som hänt. Men vanligast var att allt föll i glömska tills nästa tillfället.


Dagarna på jobbet kunde vara bra, mindre dåligt eller rent ut sagt – skit, men eftersom tryggheten fanns och lönen var hög hade jag sen länge sålt min själ till företaget.

- Så här är livet! - Allt kan inte vara bra jämt!


Tempot var oftast för högt veckorna igenom och långt över min egen kapacitet, men som alla andra på företaget, bet jag ihop, och stapplade vidare i samma gamla fotspår. Kalendern var konstant smockfull med möten som i de flesta fallen var bokade av andra utan min vetskap. En Kalendern som skulle vara helt öppen enligt företagets policy.

Inkorgen var som en tråkig riksdagsdebatt på tv som jag helst avstod från att öppna upp, om det inte var absolut nödvändigt. Privat mejl färgsatte dock inkorgen och var alltid på arbetet lika kul att läsa.
Vid min arbetsplatsen fanns det jämt en halvfull pappersmugg med pissljummet kaffe i från den äckliga och extremt skitiga kaffeautomaten, som i idag skulle fått mig att spy.

Jobbet var stillasittande och gav värk i axlar och rygg trots de bästa ergonomiska förutsättningarna som företaget prioriterade högt och satsade mycket tid och resurser på. Det var viktigt att vi - fotfolket - mådde bra – och kände oss stimulerade, hette det.

Gick några kurser och fick lära mig hur man skulle sitta på en stol framför en datorskärm, med rak rygg och kortare avstånd till skärmen. Att halvligga på stolen med med fötterna på skrivbordet var inget bra exempel. Men faktum var att just den ställningen fungerade för mig. Jag var/är vältränad och har/hade egentligen inga problem fysiologiskt. Hade jag själv fått bestämma, skulle jag föredragit att ligga på en säng med tangentbordet på magen och stirrat på en monitor i taket. Värken är borta sen länge, och berodde på andra orsaker än hur jag satt på en stol.



Vi alla har våra livsöden, och mitt just nu, är ett liv som arbetslös. Ett liv som är sämre än det jag hade. Visst är det skönt att stiga upp utan väckarklockans hjälp, att inte behöva passa tider, att ta dagen som den kommer etc. Men det finns ändå en tomhet som inte går att beskriva med ord, ett vakuum som får mig att vakna mitt i natten dyngsur av svett, ett ingenmansland med varken värme eller kyla,,,,,,,,,,. Allting känns så mitt i mellan, ingen glädje ingen sorg, knappt arg mest besviken, är den bästa förklaringen jag kan komma på.


På många sätt har jag blivit en annorlunda människa, är mera rak mot mig själv och förvränger inte tillvaron, som lätt kan hända mitt i karriären, åtminstone var det så för mig.
Är numera ganska skönt att rakryggad kunna stå för den jag är, behöver inte spela ett spel för att vinna andras vänskap. Den riktiga vänskapen går inte att köpa för pengar eller genom att spela på falska premisser.

Tror faktiskt jag har börjat älska mig själv av rätt orsak och anledning, för den jag är, och inte för den jag vill vara. När jag arbetade var jag alldeles för upptagen med mig själv och mitt ego, och såg inte det som fanns runt omkring, allting var utstakat och klart. Det var en väldigt liten värld, men en värld jag trivdes i. Idag är jag äldre men inte gammal, i bästa åldern om jag själv får bestämma, och det får jag! När jag ser till mig själv, vad jag har och det jag uträttat, är mitt liv inte så tokigt trots allt. Jag är så här långt nöjd med livet och det kan ingen, inte ens min värsta fiende eller arbetslösheten ta i från mig.


Mitt liv kommer bli bättre, det vet jag, men inte när. Jag har också börjat inse att vara arbetslös inte är en så stor grej som jag föreställt mig. Dagarna går om än lite mer innehållslösa, men dagar är dagar oavsett substans. Det är med jobb som med allting annat här i livet, lider när man inte har ett - och vill helst slippa när man har ett. Människan drivkraft är stark, en kraft som leder till lyckliga stunder men också till nederlag, beskrivs bäst som - ”livets berg- och dalbana”


Så, för mig har livet börjat, en start där jag tror på framtiden och mig själv. Arbetslösheten har gjort mig starkare av att vara svagare, konstigt nog. Men den som inte kan gråta kommer heller aldrig att utvecklas. Det handlar om balans!!!!

”Som man bäddar får man ligga” passa bra men ännu bättre fungerar
”Som man ligger får man bädda” som kanske ger en viss förståelse hur det är att vara arbetslös.

-------------------------------------------------------------------------------------


onsdag 6 januari 2010

Riket i diket.


Ett kraftigt budgetunderskott, en urholkad välfärd och en hög arbetslöshet är på god väg att göra Sverige till Europas lågbudgetnation och regeringen kör på precis som ingenting har hänt. Pensionerna sänks för de flesta pensionärerna utom de allra fattigaste. Visst!


- Fonderna inte är lika mycket värda längre pga. krisen, men borde inte staten ställa upp att jämna ut det som pensionärerna förlorar?


Tycker det är helt fel att pensionärerna med idag låg ersättning som slitit ett helt liv att bygga upp nationen vi alla lever i, ska drabbas pga. klantskallar och andras misslyckande. Hur skulle statsministern själv känna för att leva på existensminimum och utöver det få en sänkning, som andra är orsaken till, kränkt eller? Men som med allt annat struntar han även i pensionärerna och vad de ska leva av - Är man egoist, så är man!.



Regeringen Reinfeldt verkar använda en betaversion av en egentillverkad ekonomimodell. Istället för att spara och effektivisera kör man slut på marknaden och bränner statsfinanserna. Reinfeldt snackar om att vara försiktig med skattebetalarnas pengar och attackerar svaga, sjuka och pensionärer som får ta alla smällarna. Är det rättvist? Vi lär nog få vänjas oss vid att utlandsskulden ökar kraftigt de närmsta åren, inkluderat ett mycket högre skattetryck. Nu finns det inga jobb men om marknaden vore full av lediga arbeten, skulle var och en av den totala arbetskraften vara tvungna att ha fyra tjänster var och jobba dygnet runt, för att matcha regeringens politik. Så ser det ut! Att regeringen skurit ner så kraftig i välfärden beror på att slantarna håller på att att ta slut.



Reinfeldt vs BASIL (Faulty Towers).

Statsministerns arrogans och översittarstil har nästan blivit som en parodi av ”Pang i bygget”. Han är inte lika stressad som Basil (Cleese) men särdragen finns, och likheten är slående på många plan. Allt som BASIL tar sig för på eget bevåg blir helt fel och leder alltid till kaos. Men han påverkas inte alls av omgivningen och lyssnar inte på kritik. När sen olyckan skett, är det alltid någon annans fel. Vore statsministern lika hetsig som BASIL kunde de vara enäggstvillingar. Översittarstilen som karaktäriserar båda är en stil som inte skulle passa vem som helst. Statsminister och BASIL har den naturligt.

När jag ser Reinfeldt i tv tänker jag alltid numera på BASIL >


Budgetunderskottet på en bra bit över 100 miljarder och en välfärd som regeringen förstört med sin ogenomtänkta politik kan inte byggas upp igen på dagens kapital och resurser. Först nu har folk insett hur illa det är, men då är det redan för sent. Regeringen med Reinfeldt i spetsen har trots skakiga finanser fortsatt med skattesänkningar på lånade pengar, som kommer slå tillbaka hårt på alla löntagare och ge stora skattehöjningar. Regeringen present till alla löntagare blir således på längre sikt en kraftigt minskning av nettot i plånboken.

Sjuka ska arbeta och friska ska bli sjuka enligt regeringens politik, något annat alternativ är tänkbart. Den massiva kritiken kring de nya reglerna för sjukförsäkringen hade inte Reinfeldt räknat med men var fullt medveten att kritik skulle förekomma. Vad jag vill säga med det är att Husmark-Pehrsson och Reinfeldt visste vilka trauman de nya reglerna skulle skapa för exempelvis stackare med cancer. Husmark-Pehrsson som i grunden är sjuksköterska borde vetat bättre. Men är man uppriktigt ond, spelar det igen roll om man i tidigare profession värnat om människors liv och kvalitet.

Ekonomin har sakta börjat återhämta sig och det måste störa regeringen enormt, som trots ihärdiga försök misslyckats att köra landet i botten med sin destruktiva skalbolagspolitik. Men med nio månader kvar kan mycket fortfarande hända.


tisdag 5 januari 2010

Sverige - världsetta.


Sverige toppar återigen skatteligan och är sedan årsskiftet det land i världen med högsta marginalskatten. Anledningen är att Danmark vid nyår agerade förnuftigt och sänkte sin högsta skatt till 55.4%, och gav därmed över ledartröjan till Sverige med 56.7% i högsta möjliga skattesats............


Läs hela rapporten.
http://www.skattebetalarna.se/Skattebetalarna/smid/12460/ArticleID/2484